Vid transport av mycket tunga laster kan det vara mycket bekvämt att säkra lasten med surrningskedjor godkända enligt standarden EN 12195-3, istället för bandsurrningar godkända enligt standarden EN 12195-2. Detta är för att begränsa antalet surrningar som behövs, eftersom surrningskedjor ger en mycket högre säkringskraft än bandsurrningar.
Exempel på kättingsurrningar enligt standarden EN 12195-3
Vanligtvis är surrningskedjorna av kortlänkstyp. I ändarna finns specifika krokar eller ringar som ska fästas på fordonet, eller för att koppla lasten vid direkt surrning.
Surrningskedjor är försedda med en spännanordning. Denna kan vara en fast del av surrningskedjan eller en separat anordning som är fäst längs surrningskedjan som ska spännas. Det finns olika typer av spännsystem, såsom spärrhake och vantlås. För att uppfylla standarden EN 12195-3 är det nödvändigt att det finns anordningar som kan förhindra lossning under transport. Detta skulle i själva verket äventyra fastsättningens effektivitet. Frigången efter spännet måste också begränsas till 150 mm för att undvika laströrelser med åtföljande spänningsförlust på grund av sättningar eller vibrationer.
Exempel på platta enligt standarden EN 12195-3
Användning av kedjor för direkt surrning
Publiceringstid: 28 april 2022



