Översikt
Vid sekundär utvinningsmetoden, känd som långväggsbrytning, skapas en relativt lång gruvvägg (vanligtvis i intervallet 100 till 300 m men kan vara längre) genom att driva en vägbana i rät vinkel mellan två vägbanor som bildar sidorna av långväggsblocket, där en ribba på denna nya vägbana bildar långväggsväggen. När långväggsväggsutrustningen har installerats kan kol utvinnas längs hela vägens längd i skivor av en given bredd (benämnt en "väv" av kol). Den moderna långväggsväggen stöds av hydrauliskt drivna stöd och dessa stöd flyttas successivt över för att stödja den nyligen utvunna vägen allt eftersom skivor tas, vilket gör att den sektion där kolet tidigare grävts ut och stöttats kollapsar (blir en släng). Denna process upprepas kontinuerligt, väv för väv, vilket helt avlägsnar ett rektangulärt kolblock, varvid blockets längd beror på ett antal faktorer (se senare anteckningar).
Ett koltransportsystem är installerat tvärs över vägytan, på moderna vägytor en "pansarvägstransportör eller AFC". Vägarna som bildar sidorna av blocket kallas "grindvägar". Vägen där huvudpaneltransportören är installerad kallas "huvudgrinden", medan vägen i motsatt ände kallas "tailgate" (eller "tailgate") vägbana.
Fördelarna med långväggsbrytning jämfört med andra metoder för pelarutvinning är:
• Permanenta stöd behövs endast under den första arbetsdelen och under installations- och återställningsarbeten. Andra takstöd (långväggsplattor eller skärmar på moderna långväggar) flyttas och omplaceras med takutrustningen.
• Resursåtervinningen är mycket hög – i teorin utvinns 100 % av kolblocket, men i praktiken sker det alltid kolspill eller läckage från vägtransportsystemet som går förlorat in i gruvan, särskilt om det finns mycket vatten på vägen.
• Långväggsbrytningssystem kan producera betydande produktion från en enda långväggsgruva – 8 miljoner ton per år eller mer.
• Vid korrekt drift bryts kolet i en systematisk, relativt kontinuerlig och repetitiv process, vilket är idealiskt för jordlagerkontroll och tillhörande gruvdrift.
• Arbetskostnaderna/producerat ton är relativt låga
Nackdelar är:
• Det finns en hög kapitalkostnad för utrustning, men förmodligen inte så hög som det först verkar jämfört med antalet kontinuerliga gruvdriftsenheter som skulle krävas för att producera samma produktion.
• Verksamheten är mycket koncentrerad ("alla ägg i samma korg")
• Långväggar är inte särskilt flexibla och är "oförlåtande" - de hanterar inte skarvdiskontinuiteter bra; grindvägar måste drivas enligt höga standarder annars uppstår problem; goda förhållanden vid gängorna är ofta beroende av att produktionen är mer eller mindre kontinuerlig, så problem som orsakar förseningar kan förvärras till större händelser.
• På grund av långväggars oförlåtande natur är erfaren arbetskraft avgörande för framgångsrika operationer.
Ett viktigt beslut som måste fattas är storleken på långväggsblocken. Eftersom moderna långväggsblock involverar ett stort antal utrustningsdelar (antal i storleksordningen flera hundra artiklar, med många komponenter som väger upp till 30 ton eller mer), är processen att återvinna utrustningen från ett färdigt block, transportera den till ett nytt block och sedan installera den i det nya blocket (ofta med mycket av den som tas ut ur gruvan för översyn under vägen) en mycket omfattande operation. Bortsett från de direkta kostnaderna är produktionen och därmed inkomsten noll under denna period. Större långväggsblock gör det möjligt att minimera antalet omlokaliseringar, men det finns begränsande faktorer för storleken på långväggsblocken:
• Ju längre fronten är, desto mer kraft krävs för frontens koltransportsystem (se senare anmärkningar om AFC). Ju större effekt, desto större fysisk storlek på drivenheterna (vanligtvis finns det en drivenhet i båda ändar av fronten). Drivenheterna måste passa in i schaktet och ge utrymme för åtkomst förbi dem, för ventilation över fronten och för en viss grad av tak-till-golv-stängning. Ju större effekt, desto större (och därför tyngre) är ocksågruvkedjorpå fronttransportören – dessa runda stållänkkedjor måste ibland hanteras på fronten och det finns praktiska begränsningar vad gäller storleken på gruvkedjorna.
• I vissa långväggsinstallationer kan värmen som skapas av högeffektsdrivna transportörer bli en faktor.
• Både ytans bredd och längd kan styras av begränsningar som skapas av arrendegränser, avbrott i eller variationer i skarvarna, redan befintlig gruvutveckling och/eller ventilationskapacitet.
• Gruvans förmåga att utveckla nya långväggsblock så att kontinuiteten i långväggsproduktionen inte påverkas negativt.
• Utrustningens skick – att byta ut vissa delar för översyn eller utbyte under ett långväggsblocks livslängd kan vara problematiskt och görs bäst vid en flytt.
Publiceringstid: 27 sep-2022
